Tillitsbaserad styrning i praktiken

Tillitsbaserad styrning i praktiken i en extrem kris…. Går det?

Jag hade i dag ett samtal med en kollega om hur vi i Sverige förhåller sig till de rekommendationer som vi har att följa.

Det gjorde att jag började reflektera lite… Min upplevelse är att det digitala distansarbetet är ett ypperligt sätt att få bekräftelse på att principerna i Teal fungerar. En chef kan inte vara inne och detaljstyra och kontrollera allt som medarbetaren gör utan måste ha tillit till att medarbetarna faktiskt vill och kan leverera resultat i den digitala världen.

Tillitsbaserad styrning, som det kallas i den offentliga världen, har många likheter med det vi pratar om i Teal och liknande organisationer.

I mitt samtal så lyftes mina tankar ytterligare en dimension. Har ni tänkt på att vi svenskar upplever tillitsbaserad styrning i praktiken just nu. Det är något som verkar fungera riktigt bra! Regeringen och Folkhälsomyndigheten styr inte med förbud utan med rekommendationer som vi till största delen efterlever.

En av invändningarna till att gå mot Teal-perspektiven är just att det ”aldrig kommer att fungera” i vårt företag…. Hur ska vi som ledning kunna lita på att medarbetarna faktiskt gör det de säger att de ska göra?

Min slutsats är att tillitsbaserad styrning eller Teal fungerar alldeles utmärkt! Vi får det att fungera i ett extremt krisläge som det vi befinner oss i nu. Borde vi då inte kunna få det att fungera i ett företag i det ”nya normala”?

Hur tänker du kring detta?